Kommentarsfältet och en frusen katt

Du som läser min blogg får väldigt gärna kommentera. Säg emot, håll med, reagera eller vad du vill. Jag håller demokratin helig och har högt i tak i debatten.
Nu har några haft problem med sina kommentarer och därför en liten bruksanvisning.
Du skriver ditt inlägg i kommentarsfältet och kan därefter välja profil bland en del förslag inklusive Anonym. Du får vara anonym men det är trevligt om du ger dig tillkänna.
Därefter klickar du på "Skicka kommentar". Efter ett tag kommer det upp en ny ruta där du skall skriva några meninglösa bokstäver eller tecken, detta för att förhindra Spam.
Nu hamnar din kommentar i min Instrumentpanelför granskning. Jag måste ha det så eftersom en del kommentarer innehåller sådant som inte skall komma i tryck. Men så länge som du utelämnar kilovis med svordomar och könsord (jo det har förekommit) eller kastar allmän skit på Muslimer och invandrare (jo det förekommer) så kommer jag inte att förpassa dina kommentarer till papperskorgen. Om du har väldigt radikala åsikter ber jag att du skriver ditt namn på kommentaren så ökar chansen att jag tar den rakt av. Jag har den enkla åsikten att man står för vad man säger och tycker.
Tycker du exempelvis att samhället skall kastrera alla pedofiler så får du gärna tycka det, tycker du att vi skall utvisa alla Muslimer så får du tycka det också. Men du måste nog räkna med att du drar igång en debatt mellan oss.
Alltså kommentera, jag har högt i tak!

Så till en helt annan historia.
Fridhem, detta mångfacetterade, dubbelbottnade, obegripliga, underbara bostadsområde som har varit älskat, hatat och föraktat. Detta område som har haft glansdagar med gemenskap, aktiviteter och bottenlös sorg.
Ett område fullt av kraft och uppgivenhet.
Ett område där jag har fått se rådjur, kaniner, rävar, hundar, fasaner, rovfåglar och det har till och med ryktats om vildsvin i skogen.
Men nu handlar det om KATTDJUR.
Det har under mina år i Fridhem funnits många katter i området både lösspringande och katter i snöre och koppel. Och så klart innekatter
För ett tag sedan räddade en god granne en liten katt från det vilda livet. Måns har det idag bra hos en mycket god matte.
För någon vecka sedan kom jag hem rätt sent efter ett möte. Då kommer en liten mager spräcklig katt haltande och sätter sig att dricka i en vattenpöl. Såg sedan katten igen för några dagar sedan och den haltade fortfarande på ett bakben. Längre tillbaka skrämde jag kattstackarn när jag skulle kasta sopor. Då letade den mat bland soporna.
I natt skall det bli 11 minusgrader här nere, om katten då tvingas vara ute är risken stor att den förfryser öronen. På sikt blir den uttorkad av brist på vatten i denna kyla.
Jag blir upprörd när jag ser hur en del människor hanterar och värderar sina djur.
Nu har vi själv två katter så jag kan inte ta hand om den, hade vi varit kattlösa hade jag nog stulit katten från dess ägare. Jo, jag tror mig veta vem kattägaren är och har jag rätt så är det totalt meninglöst att föra ett samtal med denna tråkiga människa, tro mig.
Finns det någon där ute i cyberrymden som har plats för en katt så kontakta mig, jag skall gärna stjäla katten år dig och ta hela ansvaret. Du kommer aldrig att behöva synas eller ta ansvar för detta.
Jag skall också lämna dig ett bidrag till veterinärbesöket som troligen behövs.

Som vanligt så råder jag dig att inte bli sjuk eller arbetslös, vill du veta varför så fråga.

Alla stavfel är slarv och ett trådlöst tangentbords fel, jag skriver snabbare än ljuset så bordet hänger inte med ;-)))

Här är lilla katten Busan, en innekatt som har det bra. Kattkompis Zorro, mat, vatten och en säng att sova i. Fast hon sover helst i ett skåp en och åtti över golvet på en egen hylla med filtar i.