Det är märkligt att det kan vara så stor skillnad inom de sociala skyddsnäten.

Nu är visserligen ett system kommunalt och de andra statliga.

Ja jag skriver så klart om Omsorgen kontra Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Jag har på senare tid fått en handgriplig insyn i omsorgen i Karlshamn.

Jag har mött Hemtjänsten och det som kallas Särskilt boende vid flera tillfällen på sistone.

Utöver mina personliga möten med dem så sitter jag som bekant med i Omsorgsnämnden och detta ger också en insyn i verksamheten.

Mitt uppdrag i nämnden är att vara medborgarens förlängda arm men när jag möter verksamheten i egenskap av brukarens anhörig så gäller det att inte blanda ihop korten. Fan ta mig om jag skulle försöka vara någon förlängd arm eller politiker som brukares anhörig.

Detta sagt för att inga missförstånd skall uppstå.

Hemtjänsten har jag kommenterat tidigare och då konstaterat att den fungerar alldeles ypperligt.

Nu kan jag bara säga det samma om det som kallas särskilt boende.

Engagemang, omtanke och kunskap är några av de ord som kommer till mig.

Jag är glad att jag och min gamla moder bor i Karlshamn, en välskött kommun.

Jag har under mitt leverne varit tvungen att ha kontakt med Arbetsförmedlingen flera gånger och jag har nog bara mött två säger två personer som bemött mig på ett respektfullt sätt och förstått min situation.

Jag mötte en gång en chef i Karlshamn som saknade all förmåga att lyssna och som var chef i dess sämsta bemärkelse.

När jag nu på nytt får kontakter med personer som är arbetslösa och i behov av stöd konstaterar jag att inget har blivit till det bättre på Af.

Samma likgiltighet, samma översitteri, samma vet bäst, samma stelbenthet och samma gömma sig bakom luddiga paragrafer.

Samma gnäll om underbemanning och resursbrist som om det skulle vara de arbetslösas problem.

Försäkringskassan då, jo där är alla specialister numera, visserligen specialister med kort och oviss anställning men specialister.

En är specialist på sjukskrivningar, en annan på ersättningar, en tredje på bostadsbidrag. Det finns troligen en specialist för varje behov en medborgare kan ha.

Vad det inte finns är några specialister på helhetssyn eller på bemötande.

Är man nu specialist så skiter man i allt annat än sin specialgren, hur smal den grenen än är.

Jag kan inte få in i min arma skalle att personalen accepterar detta förhållande.

Man sliter som djur vid antika datasystem, övertid som sliter ut kropp och själ. Utskällningar och till och med hot hör till vanligheterna.

Produktivitetskontroller (hur många fall gör du per dag) kvalitetskontroll (hur många fel gör du per dag).

Jag har blivit kontaktad av några anställda på Fk men ingen vågar lämna ut sin historia, en uppgav till och med att man hade tystnadsplikt.

Självklart har man tystnadsplikt om de försäkrade och sökande men inte om sin arbetssituation eller förhållanden på arbetsplatsen.

Här har man tvärtom ett meddelarskydd.

Hur mycket jag än försökt att få en historia så vågar man inte.

Cheferna skrämmer till tystnad.

Vi skriver 2011 och vi har två statliga inrättningar som är viktiga för människor som råkat illa ut. Och just dessa två system är näst intill havererade i sina system. Godtycket styr och arbetsledningen får en att tänka 1920.

Jag är oerhört glad över att det enda system jag behöver bry mig om är Omsorg och att jag bor i Karlshamn.