Skärpning!

Senaste veckan har gått på trekvartsfart mycket beroende på en förkylning som gör att det inte känns så där nödvändigt att blogga.
Men nu är det mest lite snorigt och hostigt så då får det bli skärpning.

Det är inte klokt vad tiden går (hört det förr?). Nu har jag snart varit pensionär i 9 månader, mars är på väg att ta slut och idag är det vårdagjämning. Smaka på det, vårdagjämning.
Egentligen är det ett under att vi lever, en massa stollar hade lovat jordens undergång när nu månen kom så nära jorden för första gången på 19 år. Genom storkattens försorg kom jag upp två nätter på rad och fick se en underbar fullmåne. Tyvärr orkade jag inte ta fram kameran och föreviga den men den kommer ju tillbaka om 18 år så det får bli då.
Varför tappar jag ofta tråden när jag bloggar?
På söndag är det sommartid detta knasiga påfund till ingen nytta. Vet du förresten att ute i stugan är det sommartid året om. Inga klockor ställs om frånsett en sån där modern radiostyrd som ställer sig själv. Nu flyter jag ut igen, kom till knorren då.
Jo så här, tiden går och jag blir rätt vad det är 66 år. 66 år, herreminje det kan inte va sant jag känner mig inte som 66, inte ens som 65.
Så händer då det osannolika, jag blir kontaktad av en valberedning. I och för sig inte särdeles ovanligt men i detta fallet blev jag fundersam och bad om betänketid.
UNGA ÖRNAR vill ha mig i distriktsstyrelsen. Unga Örnar, har föreningen ingen tillväxt, saknar man fantasi eller har man för mycket av det.
Nu känner valberedaren och jag varandra sedan länge, vi var arbetskamrater under en tid i en förening jag helst inte stavar till. Jo vi var båda anställda och hade en del kul projekt tillsammans.
Jag försöker vara noga med vilka som sitter i styrelser jag går in i när så är möjligt.
Det som avgjorde saken var att jag har träffat den tilltänkta ordföranden tidigare och det var en sympatisk tjej på 20 vårar med visioner och goda tankar. När jag fick höra hennes reaktion på att få mig med i styrelsen tog jag beslutet att tacka ja.
Vad skulle du själv gjort med reaktionen "Jiiipi".
Smicker går hem här liksom mutor.
Nä jag skojar smicker funkar ibland (ganska ofta), mutor aldrig i livet.
När jag tittar på mitt nätverk känner jag mig priviligierad.

Vad har annars hänt då?
Ett möte i går med en förening där jag är revisor gick över förväntan. Mycket tjafs, många anklagelser, mycket ovänskap och misstankar. Men jag tror det reder sig. Om alla vill dra åt samma håll löser det sig nog.

Till sist!
För ett knappt år sedan kom jag i kontakt med en avlägsen släkting och hennes man.
Denna kvinna har för mig blivit en kär vän som jag funnit en själarnas gemenskap med.
Jag blir lyssnad på i frågor som jag inte tar upp men någon annan. Jag upplever att hon förstår mig och ger mig de råd jag både behöver och önskar.
Det är märkligt att en person som jag inte känner kan upplevas så nära och så äkta engagerad i mina torftiga bekymmer.
Jag beklagar att vi inte lärt känna varandra för många, många år sedan. Jag ser fram emot deras utlovade besök i Karlshamn i sommar.
All min respekt och vördnad till dig Gunborg.

Jag försöker stava rätt men mitt tangentbord jäklas, jag blir aldrig mer arbetslös och kommer aldrig mer att bli beroende av Försäkringskassan.
Om du sätter upp samma mål blir du inte lyckligare men slipper en hoper probelm.