Lite snäll början men sedan......

Låt mig börja med att glänta på förlåten angående den mystiska växt som var lite historisk ur karlshamns synvinkel. Den lilla växten är en äkta tobaksplanta, släkt i rakt nerstigande led till tobaksindustrin i Karlshamn. Karlshamn hade en tobaksindustri som var nästan lika betydelsefull som spritindustrin.
Det handlade om dels cigarrer och dels snus.
Plantan kommer från ett frö från stadens museum och nu väntar vi oss med dessa två plantor, (det finns en syster till den visade plantan) att kunna rulla egna feta cigarrer. Okay då, om de små plantorna bara växer och frodas så kan man luta sig över den och lyssna till historiens vingslag och då är vi nöjda.

Nog med trevlighet och hovsamhet nu åker lillsläggan fram.
Igår skrev jag om det som kallas rehabiliteringkedjan. Sjuka människor skickas till Arbetsförmedlingen för att bli friska.
Och nu kommer jag att rada upp en del påståenden och en del undringar.

• Har Arbetsförmedlingen någon medicinsk kompetens för att bedöma människors hälsa och kan man med denna kompetens avgöra hur en sjukling skall rehabiliteras. Svaret är NEJ.
• Jag kallade felaktigt besökarna på Arbetsförmedlingen klienter, deras egen och den rätta beteckningen är KUNDER.

Du liksom jag är antagligen kund i flera butiker. Vi har en form av relation till dessa butiker, bemötandet tilltalar oss, sortimentet består av de varor vi har behov av, priserna är inte oväsentliga och vi känner oss i stort nöjda när vi lämnar butiken.
Då kommer några frågor.
Om du står i kön till kassan så kommer en ur personalen och säger "vi hinner tyvärr inte med att betjäna dig, vi är för lite personal. "Jag är ledsen men den som du brukar få hjälp av är på semester, kan du återkomma nästa vecka".
Handen på hjärtat skulle du återvända till den butiken.
Självklart inte!

Men ingen kan välja bort Arbetsförmedlingen.

Om du kontaktade en bostadsförmedling så var antagligen din förhoppning att få en bostad förmedlad. Om du inför semestern kontakatar en stugförmedling så är din avsikt att få förslag på några stugor att hyra. Inget konstigt eller hur?

Men om du tvingas till Arbetsförmedlingen för att få ett arbete eller för att bli rehabiliterad när nu det senare ingår i deras uppgifter så kan du helt enkelt inte vänta dig varken det ena eller andra.
Arbetsförmedlingens enda uppgift är sedan länge bara att kontrollera så att du själv arbetar på ditt arbetssökande och din rehabilitering.
Samtlig personal (finns enstaka undantag) har helt fiskala uppgifter.

En kund som idag besökte arbetsförmedlingen fick idag veta att vi klarar inte vårt jobb, vi är för lite personal.
Rehabiliteringskedjan som man har ansvar för bryts av den enkla anledningen att man saknar förståelse, kompetens och personal.

Vad blir konsekvensen för "kunden"?
Den stress som orsakade sjukskrivningen kommer tillbaka, magvärken kommer åter, sömnlösheten infinner sig, frågorna om framtiden, livet och framtida arbete gnager som en liten råtta på själen.
Det som tog månader att bygga upp raseras på några dagar.

• Vem bär ansvaret för detta, regeringen eller Arbetsförmedlingen?
• Har du något ansvar?
• Har riksdagen något ansvar?
• Har jag som liten lokalpolitiker något ansvar?

Mina stora frågor är var finns oppositionen i dessa frågor?
Hur tar du ditt ansvar?
Mina frågor är obesvarade men jag vädjar till dig, försök se den lilla människans utsatthet och hjälplöshet. Ta din del av kampen mot en arbetsförmedling som består av inkompetens och resursbrist.
Du lokalpolitiker som tycket att du har nog av dina möten försök se din roll i opinionsbildningen, lyft blicken och se vad som orsakar problem i din nämnd och i din kommun.

Det är svårt och tungt att se eländet när det drabbar ens nära och kära och var förvissad om att det kan drabba dig personligen men då kan det vara försent att agera.

Mitt enkla råd till samhället är lägg ner Arbetsförmedlingen den klarar inte sina åtaganden.
Bygg upp en ny arbetsförmedling som förmedlar arbete.
Skapa en inrättning som bevakar så att arbetslösa följer de regler som finns för A-kassan.
Inrätta en organisation som rehabiliterar sjuka människor, och här skall finnas medicinsk kompetens inte charlataner bemyndigade av politiker som saknar insikt.

Jag är medveten om jag inte tänker klart eller objektivt, men förlåt mig för detta. När mina nära  drabbas av ett system som sätter sig över mänskliga behov blir jag lite frustrerad och desperat.

Min stavning är antagligen bedrövlig, min meningsbyggnad är troligen dålig, men jag är just nu lite förtvivlad.
Vart bär det ?

Redigerad 110614