Long time no see

Rubriken lär vara ett citat från en indian som försökte uttrycka sin sorg över en länge saknad vän.
Hursomhelst med det, det var ett bra tag sen du hörde av mig och jag skall inte pladdra bort mig i en massa anledningar.
Nu blir det i alla fall lite midsommar, lite integrationspolitik och lite om både det ena och andra.

Midsommar.
Denna årets höjdpunkt (enligt mig) blev ömsom vin och ömsom ren ättika.
Som vanligt var Sommarstaden och stugan platsen för firandet.

Vid tvåtiden begav vi oss till dansbanan för att spela på chokladhjulet som enligt flerårig tradition sköttes av Janne. Jag ger mig den på att han har fel kraft i nyporna när han sätter fart på hjulet. Trots att vi satsade en del "pippipengar" vann vi inte ens en karamellpåse. Men alla slantarna går till föreningen så vi bär förlusten med jämnmod.

Dansen kring stången är en mångårig tradition. Förr fanns det också en tradition att samlas på kvällen och fira tillsammans men det självdog tyvärr av många goda skäl.


En relativ nyhet är vår ordförande Bruno som lekledare.

Hans sångröst är inte i operaklass men duger gott som lekledare. Det som är förvånande är att han kan alla de gamla sånglekarna som ett rinnande vatten.

Hans engagemang är äkta och det ser ut som han hade roligt själv. Jag anser att det var länge sedan föreningen hade en så mångsidig ordförande och då sätter jag mig själv lite på pottkanten.
Mitt ordförandeskap i föreningen innebar inte att leda midsommardansen för de minsta.

 Numera har Sommarstaden också två riktigt duktiga musiker som ger Bruno stöd och tillför mycket till dansen.

En klassiker är "Små grodorna" en den fick vi uppleva några gånger till allas förtjusning.



Det fanns två stora stjärnor i dansringen. Det var inga barn precis även om barnasinnet finns kvar. Det är skönt att se fäder med en sådan inlevelse.

Nu ställer bloggens layout till det för mig som vanligt men det får du stå ut med, jag är maktlös i det fallet.









Sen kom då ättikan denna midsommarafton.
Vi åt en god traditionell lunch med sill, potatis,och allt annat som krävs. En pilsner och en liten snaps (en och en halv) gjorde en mätt och go i magen och sinnet varför vi satte oss på solsidan och bara mådde bra.
Efter en stund ringer telefonen och vi får en förfrågan om att vara värdar en stund.
"Välkomna".
Och resten är bara ättika i motsats till tidigare vin (bildspråk).
Din fantasi räcker inte till för att föreställa dig och jag tänker inte nära dina fantasier.
SKÄMS!

Nu har jag då läst Karlshamns Integrationspolitiska Program igen.Läst genom en massa protokoll från nämnder och styrelsen.
Och jag vidhåller, precis som när programmet antogs att hela programmet är snömos.
Det finns ingen integration i detta land värd namnet och jag syftar i första hand på flyktingar.

Jag tittar ut genom våra fönster klockan 21.00. Barn som enligt min mening borde sova för länge sedan kutar omkring på gatan.
Jag tittar ut genom våra fönster klockan 23.00, en fyrhjuling far omkring på gatan och gångar och gräsmattor.

I området skapas det verksamhet av fritidsförvaltningen, bra, men det blir först lite fotboll sedan lite fotboll och sedan avslutar vi med lite fotboll.

Om de aktörer som finns i Fridhem idag läste kommunens integrationspolitiska program skulle mycket se annorlunda ut.

Det blev ett besök på Ekegården och gamla modern också.
Ett stort tack till Eva, moderns kontaktperson, för engagemang och ansvar.