Det är svårt.

Jag börjar med en bild på några vackra rosor från stugan och så småningom förklarar jag varför.
Det tog några dagar för festivallivet att lägga sig till ro. Några dagar i stugan för att plocka ner alla bär som mognat under festandet och nu är frysarna fullproppande till bristningsgränsen.

Ett bilmekarjobb blev en mindre katastrof så nu kommer verkstan att tjäna en hacka, man klarar inte allt utan specialverktyg. Det är bara att bita i ett surt äpple.

Så till allvaret.

Det som hänt i Norge ger mig många tankar och nu ger jag mig ut på hal is, djupt vatten och slak lina.
Att försöka få en bild av vad som skett är svårt. Uppgifterna i media spretar åt alla håll och ändras ofta.
Om jag uppfattat det rätt har en galning sprängt en bomb och skjutit en mängd oskyldiga ungdomar på ett helt vansinningt sätt.

Och nu kommer då en massa frågor i mitt enkla huvud.
Hur bör jag reagera och handla?
Skriva på alla listor och upprop som finns på nätet?
Uttrycka min sorg över det som hänt på nätuppropen och skriva på de listor som finns överallt?
Förkasta handlingen?
Gå med i olika grupper som fördömer och visar avsky?

Det är så klart upp till var och en att manifestera vad känlslorna kräver och samvetet visar på.

Men jag tror att det finns ett större djup än så.
Är den här mördaren som tagit livet av en massa människor en terrorist? Ja per definition är han det, men ändå.
Han vill förändra staten, och samhällsbygget men ändå.
Han har uppenbarligen planlagt dådet och arbetat systematiskt men ändå.

Den stora frågan är, är mördaren psykiskt störd, har han skapat en värld i sitt huvud som egentligen inte finns.
Och då kommer sammanfattningsvis knäckfrågan.

Vilket samhälle finns vi i?
Vem har skapat det samhälle vi finns i?
Och hur har mördaren skapat sitt samhälle i samhället?

Jag rannsakar gärna mig själv och min delaktighet i samhällsbygget.
Vad ger mina attityder för signaler till mina medmänniskor, kan jag någon gång uttalat mig nedsättande om en grupp av annorlunda människor.
Har jag uttryckt förakt för någon minoritet av ren obetänksamhet?

Jag tror nämligen att mina attityder och uttalande är rena gödningen för galningar som skapar en egen värld. Varje ord som stöder hans samhällsbild ger honom näring och stöd för galna tankar och teorier.
Vi lever i ett samhälle idag som på många sätt ställer den ene mot den andre, det är lätt att bli egoist när grupper ställs mot varandra.
Jag kommer att tänka på Sverigedemokraternas valfilm där en grupp äldre med rollator tävlade mot en grupp förmodade invandrare/flyktingar i jakten på kassakistan.
Den typen av vi mot dom är livsfarlig propaganda i fel hjärna och var troligen ett välkommet argument i galningens värld.

Terrorist eller ej, jag betraktar mördaren som en massmördare som skapat sin bild av samhället i ett samhälle som har grogrund för den här typen av handlingar.
Det är kanske dags för samhället och oss alla som skapar samhället att fundera en stund över både våra ord och attityder.
I ett varmare och mänskligare samhälle med mindre av vi och dom hade den ofattbara händelsen i Norge kanske inte hänt.

Ta med dig mina rosor ut i samhället, dela ut en ros om än bara i tanken när du möter en annan människa, en som ser annorlunda ut, en som inte är som du själv. Du behöver inte förstå eller tycka om alla du möter, men acceptera att alla inte är en kopia av dig.

Kanske, men bara kanske och förhoppningsvis kan våra ord och handlingar förhindra att oskyldiga ungdomar får sluta sina liv på detta fasansfulla sätt.