En salig blandning.

Som de flesta av er vet är jag inte särskilt idrottskunnig och inte över sig intresserad helller men jag måste ändå kommentera att vi förlorat en stor idrottsman.
Sven Tumba har lämnat det jordiska vilket även jag kan känna en viss sorg över.
Tumba tillhörde den generation idrottsmän som idrottade för att det var kul och inte för pengarna.
Jag har faktiskt ett minne av honom som kanske inte består så mycket av egen hågkomst som att jag fått det berättat för mig många gånger.

Händelsen utspelade sig i början på 50-talet (1953?) på färjan mellan Hälsingborg och Helsingör på väg mot Hälsingborg Jag och min moder sitter på färjan då det kommer in en hoper karlar med massor av stora väskor och trunkar. Det är trångt så en hel del av dem får sätta sig på golvet och på sina väskor. De ber smått om ursäkt för att ställer till det men ingen tar illa upp.
De flesta, utom jag, har förstått att det är svenska ishockeylandslaget på väg hem.
Två av dem börjar prata med mig och det hela slutar med att jag får händerna fulla av chokladkakor av olika slag och sort. De två som paratade med mig under hela resan lär ha varit Sven "Tumba" Johansson och Lasse Björn. Historien levde länge bland släkt och vänner.

Att Tumba i media har beskrivits som en glad, vänlig och godhjärtad människa stämmer säkert.
Må han få njuta av sin golf och hockey i himmelen.

Så har vi då haft Kulturnatt igen.
Skall jag vara riktigt ärlig så känns det som att någon behöver ta ett nytt grepp.
Många av aktiviteterna verkar vara av större nöje för aktörerna än åskådarna.
Vi träffade en del bekanta som mest strövade runt i förhoppningen om att hitta något spännande eller intressant.
Jag har dock noterat att både en byggnadsställning och en VD kan räknas som en installation under Kulturnatten.
Vi installerade oss på ett av våra stamställen och fick lite god mat och en kall pilsner långt ifrån tyska korvar och lederhosen.
De svävande ballongerna nere vid ån var kanske det bästa att få se, ljus är vackert när det behandlas rätt.

En eloge dock till Carlshamn Musikförening som hade ett bra arrangemang.

En dålig bild men jag skyller på omöjliga ljusförhållande. Jag vet inte vad musiken kallas men det var fullt ös och volymen skulle ha skrämt slag på en pensionär som förirrat sig dit.

Det är sorgligt att inte dennna förening kan dra jämt när det finns så mycket kunnande och så många duktiga människor i den.





För övrigt så är detta den första helgen sedan slutet av maj som har tillbringats i Fridhem och inte i Sommarstaden och det var lika bra det med tanke på vädret.
Men visst känns det lite vemodigt och det finns fortfarande lite isolering och takskivor kvar att få upp till min förtret.
Men ännu återstår tre veckor innan vattnet stängs av och eftersom en stor del av jordens befolkning lever utan vatten i kranen så må väl jag kunna klara lite enkelt byggjobb även utan vatten.