En lång dag

Dagen började redan klockan nio idag eller rättare sagt jag klev ur bingen klockan sex för att vara på första mötet i tid.
Nu brukar storkatten väcka mig vid sex så någon större skillnad var det inte.

Nu rörde jag till det igen.
Klockan nio var jag på högskolan för att få en ny duvning i HUT (Hållbar UTveckling).
Den här gången var det betydligt knepigare eftersom alla tidigare diskussioner skulle ner på omsorgsnämndens nivå. Hur omsätter vi våra tankar om HUT i vårt dagliga arbete.
Det blev väl sisådär men arbetet fortsätter i nämnden.
Det är sorgligt att miljöns stora förespråkare Miljöpartiet inte någon av gångerna fann det mödan värt att närvara. Oppositionen i kommunen var uselt närvarande, närmare bestämt en säger en deltagare vid första tillfället och inget mer.

Hem och få lite lunch och sedan färd till Rådhuset för att delta i Omsorgsnämnd.
Vid samlingen blev jag anropad av folkpartisten Gun Hedlund som det alltid är ett nöje att språka med. Hon bekräftade att den lilla hemlighet som jag mumlade om i förra inlägget måste vara en hemlighet lite till. Hon hade pratat med mummel, mummel, och det är nu alldeles klart att mummel, mummel och mummel, mummel har bitit sig i tummen.
Snart kan jag ta bladet från munnen och då blir det skriva av. Jag måste bara först ta del av mummel, mummel, från mummel och få lite handlingar från samma mummel.
Jag kan bara beklaga att mummel har blivit lurad in i detta.

Nog mumlat. Dagen nämndsmöte bjöd inte på några större nummer men ett av de mer akrobatiska måste jag kommentera.
I stället för att närvara vid HUT-utbildningen hade Miljöpartiet ägnat tiden åt en skrivelse till nämnden om vår internkontrollplan.
Jag må vara lite obildad, kanske till och med lite korkad men jag fattade inte ett skit av denna skrivelse.
Något så luddigt och svårbegripligt har jag inte läst på länge.
Nu kan det bero på mig att jag inte förstod och miljöpartiets representant hade full förståelse för att jag inte begrep. Om det nu berodde på hennes förståelse av mina låga fattningsförmåga eller helt enkelt berodde på att ledamoten inte själv begrep framgick inte helt.
Nåja det är inte lätt när man är "skickebud". Man skall aldrig skjuta budbäraren så jag säkrade stämbanden för husfridens skull.

Mötet blev på grund av de ärenden som förelåg kortare än vanligt och tur var det för det fanns ett nog så viktigt uppdrag utanför dagordningen.
Förvaltningschefen Christel Jönsson vandrade för sista gången ner för trappan till Rådhussalen för att närvara vid sitt sista nämndsmöte.

Det blev ett känslosamt avsked. Om möjligt ännu känslosammare än Socialnämndens avsked.
Det går inte att överdriva Christels betydelse för omsorgsförvaltningens utveckling oavsett vilka superlativer man hugger till med så jag konstaterar bara att Ystads kommun är att gratulera till förvärvet.
Jag tackar dig Christel för den kunskap och insikt du förmedlat till mig!

De utlovade bilderna kommer till dig.