25.4 grader på norrsidan och 29.3 grader på balkongen och då i skuggan.
Men temperaturen stiger även på andra sätt och nu blir det vad en del kanske kallar gnäll
men själv kallar jag det ett sorgligt faktum.
När det blir varmare är det så klart nödvändigt att de sopor vi hyresgäster producerar hamnar där det är avsett.
I stort sett varje morgon lägger personalen 1 timme på att samla upp den skit slarviga hyresgäster ställt utanför våra "miljöhus" eller på golvet i samma hus. Inte i de kärl som är avsedda för skräpet. Om man blir lite närgången och kikar ner i de olika kärlen så kan man lätt konstatera att skiten ligger planlöst placerad.
Idag kom vi från stugan vid halvtolv ungefär och då var kråkorna i färd med att undersöka två plastkassar i jakten på något i matväg. Dessa slarviga fåglar kastade allt som inte var ätbart på marken med påföljden att det såg ut som f.....
Nu har Kabo dock funnit en lösning på hur man skall slippa alla möbler som ställs i sophusen.
En karta och en tydlig vägbeskrivning till Återvinningscentralen Tubbaryd skall lösa problemet.
Min kommentar är GENIALT, alla kloka huvud har dragit slutsatsen att hyresgästerna inte kan leta sig fram till Tubbaryd och då hjälper en karta.
I konsekvensens namn bör det då utanför husen sitta en karta som visar vägen in till rätt kärl och en anvisning till kråkorna om att lägga allt oätligt i rätt kärl.
Jag kan bara se två anledningar till problemen, antingen skiter hyresgästerna i var man lägger soporna eller så förstår man inte vare sig det skrivna ordet eller varför man måste sortera sitt avfall och lösningen på dessa eventuella problem är vare sig kartor, text eller bilder.
Det vore klokt att analysera problemen innan man skapar "lösningar" som inte löser något alls.
Jag har för ett bra tag sedan skrivit sagan om det lilla plommonträdet som egentligen är fyra olka träd som avlöst varandra. Det sista lilla trädet gick ett dystert slut till mötes när ett litet barn bröt bort den sista delen av trädet. Idag grävdes platsen upp och kantstenarna togs bort. Jag förmodar att det nu blir gräs och inget träd. Så har då vandalerna segrat eller annorlunda uttryckt, kan ni hyresgäster inte låta bli träden så får ni nöja er med gräs.
 |
| Här fanns en gång ett litet vackert träd. |
Till historien hör att jag "fick" trädet av en tidigare Bovärd som ersättning för ett tidigare förstört träd. Jag kanske kunde donera ett plommonträd till Kabo under högtidiga former. Vi skulle gemensamt ta några spadtag under överinseende av media och plantera ett nytt litet plommonträd. Skit samma förresten, det är enklare med gräs och jag slipper bli förtretad över så enkla saker som ett träd.
När jag nu fått upp farten så ser jag att vår Galjonsfigur är i ett bedrövligt skick.
Jag minns invigningen som igår, pompa och ståt. Gemenskap och framtidstro hos hyresgästerna. En stolthet över att bo i Fridhem, nu skall vi visa världen att Fridhem är en plats på jorden att ta på allvar. I Fridhem skall alla ha det bra.
Och inte minst en stolt konstnär och en stolt bildhuggare.
Galjonen målades för andra gången i höstas och denna gång med silverfärg och färgen sitter sedan ett halvår drygt kvar.
 |
| Fridhems stolthet i förfall |
Vad finns idag av dessa förhoppningar och visioner. Vad finns kvar av Suzanne Svenssons vackra tal under invigningen?
Vad finns kvar av Bert-Inge Storcks tankar om Fridhem vid denna invigning?
Vad finns kvar hos de hyresgäster som fortfarande bor kvar?
Vad finns kvar av mina egna tankar denna strålande invigningsdag?
Jag kan bara svara för mig själv.
Inte mycket, men en del minnen finns för evigt i min avdelning för vackra minnen.
Jag inbillar mig ännu idag att en av grundstenarna i trygghet och trivsel, ordning och reda är så enkelt som delaktighet och gemenskap, inte kartor och skrivna ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar