Jag fick ett tips.

Via Facebook fick jag igår tipset att kandidera till posten som partiledare i Socialdemokraterna, skälet skulle vara att jag är "den siste äkta Socialdemokraten" Antagligen var synpunkten framförd med glimten i ögat för att jag skulle bli partiledare är lika omöjligt som att gå till månen.
Därmed inte sagt att jag inte kan ha synpunkter på valet och partiet centralt även om nu rikspolitiken inte är min starka sida.
Men så här ungefär:
S måste bli ett arbetarparti igen. Arbetarpartiet Nya Moderaterna vänder sig inte till arbetarna utan till de som arbetar och här finns en stor skillnad.
Att M lockat de som har ett arbete med skatteavdrag går stick i stäv med mina värderingar. Den som har ett arbete har större möjlighet att betala skatt än den som är sjuk eller arbetslös och då är det för givet att så också skall ske.
Att ta ut högre avgift till A-kassan om man är arbetslös är i min värld huvudlöst eller kanske snarare hjärtlöst eller meningslöst. Ytterligt få människor vill leva på A-kassa och jag tror att bara de gjort det vet vad det innebär. Sjukförsäkringen behöver jag bara nämna så vet ni vad jag menar.
Tillbaks till ämnet. S måste tillbaka till sin ideologi, S måste förklara varför solidaritet är nödvändigt i ett samhälle.
Om jag för en stund kryper ner på lokalnivå så måste S organiseras på ett nytt sätt. Vi har i Karlshamn ett antal S-föreningar och kvinnoföreningar. Tanken med detta är om jag förstått det rätt att ta till vara lokala frågor och stärka demokratin. Resultatet blir det omvända. Vi splittrar våra krafter. Vid varje nominering efter ett val (till nämnder och styrelser) så skall varje lokalförening ha sin representant och alla bevakar sina platser.
Detta ger inte alltid de bästa företrädarna, kompromisser blir nödvändiga och snart spretar det åt olika håll.
Ett annat dilemma är att de som varit med i partiet länge anser sig någon slags företräde i åsikter och kunskap. I min värld har kunskap inte mycket med ålder att göra per automatik.
Så här ser det ut inte bara i Karlshamn utan över hela riket.

Alltså. Jag tror att partiet skulle tjäna på ett delat ledarskap. En man en kvinna. En yngre och en äldre. Partistyrelsen måste få mer av ideologi och tillbaks till arbetarrörelse. Vi måste våga stå för våra åsikter utan att snegla på vad andra partier gör. En samverkan med Mp eller V kan aldrig tillföra något gott.
Vi måste lära oss att använda de nya medierna (i Karlshamn var det rent ut sagt skit med detta).
Det måste till särskilda mediebevakare (här är Sd ruskigt bra).
Vi måste i varje sammanhang företräda de svagaste i samhället, vi kan inte stryka alla medhårs alltid.
Vi måste med andra ord bli tydligare, rakryggade och ideologiska igen.
Att höja skatten för de rikaste är möjligt om man i reda siffror visar hur orättvist systemet är idag.
Att återinföra förmögenhetsskatten är möjligt om man i reda siffror visar hur fördelningen ser ut mellan fattigaste och rikaste.
Att försöka smyga in skattehöjningar eller försöka linda in skälen skapar bara motstånd mot åtgärderna.
En av de viktigaste åtgärderna är kanske att börja lyssna igen. Nu försöker vi förklara hur ledarskapet tänkt och få stöd för detta.
En annan fundering jag har är våra trygghetssystem. Sjukförsäkring, A-kassa, Socialtjänst.
Bygg ett nytt system av Medborgarförsäkring som inträder vid alla behov av stöd. Se över Arbetsförmedlingen, man kan inte både förmedla arbeten och fungera som kontrollorgan för A-kassan. Återinför sjukförsäkringen, som Allianser avskaffat, där läkarna bedömer sjukdom och arbetsförmåga.
Och sist men inte minst, ta tag i integrationsfrågorna. Vi kan inte ha människor som år efter år känner sig utanför och obehövda.
Lite kort och summariskt blev det men vill du veta mer om mina synpunkter så hör av dig.
Som vanligt är alla stavfel slarv och inte okunnighet och bli absolut inte sjuk eller arbetslös.