Det får bli lite om Kackerlackor och föreningslivet.

Så har då underrättelsetjänsten i Fridhem lokaliserat Kackerlackornas hemvist och ursprung. Jag blev lite förvånad men ändå inte. Att hyresgästen som dragit hit (o)djuren inte vill samarbeta och ta sitt ansvar retar mig och en del andra. Hur tänker man, trivs man med parasiterna?
Nu har jag läst på i lagar och paragrafer vilket jag älskar att göra och kommit fram till att fastighetsägaren är ansvarig för sanering men att hyresgästen är skyldig att hjälpa till.
I vårt hyreskontrakt finns en klausul som talar om sundhet i lägenheten och med dessa båda kunskaper i ryggen kommer vi nu att agera.
Om det vill sig väl så skall både Kackerlackor och hyresgästen lämna Fridhem.

Så föreningsliv. Vi är några stycken som drivit Karlshamns Internationella Förening under en tid. Vi har arbetat för delaktighet, integration, aktiviteter, kultur och rena hjälpinsatser.
Vi har hjälpt familjer med konsumentfrågor, ekonomi, uppfostran, transporter och jag vet inte allt.
Som i alla föreningar har det varit styrelsen som gjort jobbet, medlemmarna kommer om man bjuder på mat eller underhållning. Inget konstigt med det så är det i många föreningar.
I en förening tror man, och hoppas man, att det kollektiva går före det enskilda intresset eftersom flera är starkare än en.
Nu skall man inte bli besviken i dessa tider då egoismen, den egna vinningen, står högt i kurs.
Men när människor som man hjälpt och ställt upp för vänder en ryggen och slutar hälsa då blir jag förundrad.
Det enda som förvånar mig är jag jag inte blir förvånad längre.

Idag är stavfelen ren trötthet, jag har suttit med föreningsarbete hela eftermiddagen. Snälla, bli inte sjuk eller arbetslös.

Mata gärna mina fiskar här till höger, musen, högerklicka.
Tramsigt? Jovisst!