tisdag 28 december 2010

Så fick jag skit igen "Upprop mot Försäkringskassan"

När man sticker ut snoken så får man antingen en puss eller en smäll.
Jag har nu fått ett par smällar igen och det har väl hänt ett antal gånger i livet men jag har fått en och annan puss också. Och när det gäller smällar så har ingen sänkt mig för gott så här långt, jag har alltid rest mig på nio. Och vid dessa nya smällar log jag bara.

"Du talar i egen sak" var en kommentar. Underförstått jag försvarar min Sambo som gått in i väggen och nu är sjukskriven och i händerna på systemet.
HELT RÄTT!
Men låt mig då slå tillbaka. Den dagen jag inte försvarar de mina och mina vänner har jag förlorat mig själv och min självrespekt. Men det finns mer i saken. Jag har i hela mitt liv stått på de svagas sida, tagit parti för de som saknar egna resurser för att föra sin talan. Min sambos situation var en utlösande faktor som gav mig insikt i systemets innersta själ och då också vapen för kampen.

"Hur fan kan du ge dig på anställda"
Inget svårt alls.
En anställd lyder under lagar och avtal. Lagar om anställningsskydd, lagar om arbetsmiljö och så vidare.
Avtal reglerar arbetstid, lön, flextid, friskvårdstid, semester, kompledigt och jag vet inte allt.
Inget av detta fungerar på Försäkringskassan.
De anställda på Fk är inte anställda, de är att jämföra med trälar som saknar inflytande och rättigheter.
De anställda på Försäkringskassan står alltså utanför hela arbetsmarknadens lagar och avtal.
Och detta gör de enbart på grund av den arbetslinje som Alliansen (Läs Skallepär) infört.
Systemet har skrämt dessa visstidsanställda till tystnad.

Jag kan då "ge mig på" eller stödja eller uppmana anställda att ta sitt ansvar för samhället.
Det finns många historiska skäl för att vägra lyda order och ta sitt ansvar för samhället.
Jag kommer undan för undan redovisa de anställdas villkor.
Jag kommer att ställa önskningar och alternativ för de anställdas agerande.
Jag kommer att lägga fram bevis för den inkompetens som finns bland cheferna på Försäkringskassan.
Och under den resan ber jag om ditt stöd!

Den skit jag får under min fortsatta resa tar jag lätt på, jag reser mig alltid på nio.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar