Inte mycket händer!

Nu finns det en viss risk att det blir lite rörigt och spretigt.

Inte mycket händer på den misslyckade inrättningen som kallas Arbetsförmedlingen.
På detta arbetställe (arbetar man här?) har man nu många strängar på sin lyra. Man förmedlar arbete, man kontrollerar om man sköter sitt arbetssökande, man anordnar utbildningar, man coachar, man rehabiliterar och man lotsar flyktingar i sitt arbetssökande. Fast egentligen gör man inget av detta uppräknade.
Man skriver mest loggar i datorn, noterar besök av arbetsökande eller ger felaktiga besked.
Man utreder också om en arbetsplats för arbetslivsrehabilitering (puh) är lämplig för en stackars sjuk människa som enligt Försäkringskassan behöver denna typ av trams.
M e n  d e t  t a r  t i d!
Vad gör man under denna tid? Konsulterar läkare gör man inte. Konsulterar Fk gör man inte. Kontaktar arbetsplatsen gör man inte. Söker stöd i beprövad erfarenhet och forskning gör man absolut inte.
Nej man slirar helt enkelt. I mitt kända fall i hela 14 dagar.
14 dagar av ovisshet för en stackars sjuk.

Veckan har för övrigt varit full av politik, en gammal moder och planering av ditt och datt.
Idag lördag blev det tid för lite bara vara. Långlördag i stan och knalla runt bland stadens butiker. Ett besök på vårt gamla stamlokus, Christins, får mig att undra över vad som händer där. En varm macka brukar vara helt okej, men idag var det rent ut sagt skit. Kall, stenhård, ingen kyckling, skitsallad som tillbehör och smakade mest härsken ojla.
Det är trist att se förfallet. Nu är stället i och för sig till salu, men till för högt pris ( ta budet 750.000, så köper jag) men den allt sämre servicen skiter ner en bra affärsidé.

Det här får väl bli allt för idag. Ärtsoppa, varm punch och lite knäckebröd avslutar dagen.
Skit i min stavning idag och bli inte sjuk eller arbetslös.