Bland annat om en bra tidning.

Varje månad läser jag en riktigt bra tidning som prasslar. Sambo Eva är med i Unionen (alltså Facket) och får då tidningen Kollega. Varje nummer ineehåller lite samhällsinformation, några bra allmänna reportage, bra bilder och sedan facklig information.
I dagens nummer av Kollega finns ett reportage med rubriken Fiffel, terapi eller sista chansen.
Det handlar om FAS-3.
26.000 arbetslösa finns i FAS-3. En peron i FAS-3 kan ha mellan 223 och 680 kronor per dag i ersättning och företaget som "hyser" en FAS-3 person får 225 kronor/dag alltså ca 5000 per månad.
De som befinner sig i FAS-3 har inte rätt till utbildning eller praktik men placeringen skall anses som kvalitetshöjande. I artikeln finns uppgifter som borde leda till eftertanke.

Myrorna som påstår sig arbeta med välgörenhet har omkring 200 FAS-3 placerade i verksamheten. 200x5000 vilket innebär en inkomst på 1 miljon i månaden. Om man räknar in personer med praktikplaceringar har Myrorna 1500 peroner som gratis arbetskraft medan man har ca 300 anställda. Inte en enda av de placerade har erbjudits anställning sedan 2006.
En av de mest ökända aktörerna (det heter så i nyspråket) är Jobbfabriken. Förra året drog man in 27 miljoner av våra skattepengar utan att erbjuda en enda person en vettig sysselsättning som kan anses kvalitetshöjande.
 Meditation, bygga papperstorn kallas "samarbetsövning", att göra en mångfaldsbarometer eller skriva en livsbok åt en gammal människa kallas entreprenörskap.

En av de intervjuade konstaterar att  "jag känner igen fiffel när jag ser det", vi håller på att få korrruption i Sverige. Staten skänker bort pengar till en massa skumma företag".

Anders Borg kallade 6% arbetslöshet för massarbetslöshet 2006, idag vräker staten ut pengar till företagen i arbetsmarknadsåtgärder och ändå har vi massarbetslöshet.

För att få med lite Karlshamnspolitik så berättar jag då att vi haft möte i Socialnämnden idag.
Och när jag nu är igång med att grymta om högerpolitik så blir jag bekymrad när frågan om vad det får kosta att försöka rädda en ung människa från en tråkig framtid.
1.3 miljoner är förvisso mycket pengar men vad är ett liv värt? Ett Afghanskt ungt liv verkade inte värt dessa pengar enligt högerkanten.

Sen har vi följetongen med den rödgröna politikern som gör sig till åtlöje gång på gång och allt bara för att stå i strålkastarskenet själv. Anmälningarna till Socialstyrelsen, Polisen och DO är tramsiga och inte värdiga Miljöpartiet. Att inte partiet sätter ner foten tyder på dåligt ledarskap i partiet och kanske också på bristen på en tydlig politik i kommunen.

I morgon blir det årsmöte med musikföreningen och det blir nog en lustiger dans om det vill sig illa.
På torsdag blir det omsorgsnämnd för att på kvällen skriva slagord och apeller inför första maj.
Tur att man är arbetsbefriad!
Nu borde jag svara på några mail men det får anstå till morgonförmiddag. Fl´åt kära mottagare.

Stavning då, tja, det blev sådär.