Om fiskar,1:a maj och annat i livet

Även den sista guldfisken försvann i gapet på något djur. På söndagmorgonen var den sista borta. Vi har haft fiskarna i 4 år, tagit hem dem om vintern och förvarat dem i en stor plasttank på balkongen. Guldfisk slutar äta vid ca 8 grader och står då helt stilla vid botten. I tanken har funnits en luftsten som släppt ut lite bubblor utan att röra om i vattnet och när kylan blivit stark så har doppvärmaren satts på. På våren har fiskarna fått återvända till dammen och pysslats om med olika kemikalier för att få en bra livsmiljö. Ett av  nöjena har varit att gå ut varje morron och mata dem. Att se dem växa från någon centimeter till ca 16-18 centimeter har varit ett bevis på att de har haft det bra.
Tunna och taniga varje vår och tjocka och feta varje höst är deras naturliga livscykel och så har det varit.
Du må tycka jag är konstig och blödig men jag saknar de små liven.
Men som Sickan sa, "jag har en plan". Efter att ha konsulterat mina vänner och experter på Ljus&Miljö (besök den butiken) tror jag mig veta hur jag skall få stopp på den lilla marodören som fick sig ett skrovmål.

Söndagen blev lite rörig men trevlig. Jag åkte till vår anrika folkpark (Bellevueparken) vid tiotiden för att medverka vid förberedelserna inför arbetarnas egen helgdag.
Jag hade lovat att ta hand om skjutbanan. Parken är renoverad till urspungskick och i den renoveringen ingick den gamla spelhallen. Skjutbana med närmast antika luftgevär, chokladhjul anno dazumal, kasta pil på spelkort enligt gammal modell och ett litet kafé där det säkert druckits en del fickjummen Renat blandat med Loranga eller annat smakfullt. Hela spelhallen andas historia och tradition.
Jag kan känna historiens vingslag däruppe.

Eftersom jag fixat med ljud och förstärkare hela långa livet fick jag också ta på mig lite fix med ljud till vår talare.
När allt detta var klart återfärd till stugan för att hämta Sambo Eva, hem till två hungriga cats och få lite foder själv.
Lagom för att ta igen sig lite och då ringer chefen Per-Ola. Regnstänk. Typiskt det har varit sol sen månader tillbaka och just idag skall det regna. Vi måste ordna alternativ till tal i det fria.
Strunt i att att ta igen sig en stund och färd till parken, Eva är lite trött och väljer att stanna hemma.
Åter i parken gäller det att finna en plats för vår talare Suzanne Svensson, Riksdagsledamoten från Karlshamn.
Flyttar på en högtalaranläggning och då bryter det lös. Nu kommer alla som vet bättre och anmärker på placeringen. "Där kan hon inte stå", "publiken kommer att sitta där", bla, bla, bla.
Ringer till Per-Ola som låter mig prata med Suzanne och vi kommer överens om att jag bestämmer, är hon inte nöjd fixar vi det snabbt och enkelt.
Det blev lite körigt men allt löser sig.

Ut och ställ iordning skjutbanan. Jag hade hoppats på en kopp kaffe men det kom blommor i vägen. Nytt samtal från Per-Ola, "det finns rosor i köket du kan använda till dekoration vid talarstolen". Mycket vackra buketter packades upp (under en del sura miner från andra) och ställdes vid foten av talarstolen.

Nu då, allt klart?
Yes!
Ner längs uppfarten för att kunna ta lite trevliga bilder på det demonstrationståg som jag vandrat med i och burit en fana i under några år. Min trasiga höftled tillåter inte något vandrande längre än mindre något fanbärande och nu blev jag i och för sig inte vald på grund av en tafflig valberedning så ingen skada skedd.
Så kommer tåget.

Först kommer Fn:s flagga och två nationsflaggor sedan vår lokala duktiga musikkår.

Nu blev det lite oordning bland bilderna men här ser du från vänster Kommunalrådet Sven-Åke Svensson med barnbarn på armen, Suzanne Svensson, Marie Sällström och Per-Ola Mattson sida vid sida.

Det känns allt lite högtidligt med fanborg och tal!

Efter att ha tagit en del bilder och lyssnat till talet smög jag ut för att ta hand om alla lystna skyttar. De var små, stora, mästare, nybörjare och experter.
Träffade man väggen fick man en godispåse, träffade man tavlan fick man två godispåsar och ibland fick man tre eftersom man var liten eller bara  en go unge.
Jag hade trevligt!

Sen var det dags att avsluta dagen med att att packa ihop, bära bort och fara hem.
Kom hem senare än beräknat men men.