Go eftermidda kära läsare!

Skumt är det, inte särskilt kallt, men ruggigt på något sätt.
Det som kallas höst är definitivt på intåg och om detta tycker jag inte.
Men det finns ljusglimtar.

Jag undrade lite bekymrat för ett tag sedan om våra tobaksblommor skull hinna blomma innan det var försent och se. I helgen hade de första blommorna slagit ut. Vackra, och påminner lite om både potatislommor och prydnadstobak och alla är släkt.
Men odlarens bekymmer är inte över, finns det någon flygande pollinatör (vilket ord) som kan göra tjänst eller måste jag själv fungera som inseminatör.
Nu rör jag som vanligt ihop begreppen men du förstår säkert vad jag menar och gör du inte det så får du väl fråga någon klok gumma eller gubbe.

Ganska pampig blev plantan trots en svår barndom med snigelangrepp, kylig höst och massor med regn.

Den gröna färgen är väldigt grön och samtidigt skir och behaglig påstår jag som är färgblind.
Hoppas att det kan bli en eller annan fet cigarr till jul.
Ångrar nästan att jag tog livet av den oavsiktliga vackra växt som fanns i en hörna, det kunde blivit något extra i cigarrväg en kulen vinterdag.
Nåja, hjort är hjort ;-)









För övrigt då? Jo jag har börjat på den senaste boken Brobyggarna av min favorit Jan Guillou
(att jag aldrig kan lära mig stavningen).
Jag har 21 av hans böcker och har läst alla så många gånger att det finns en mig närstående som anser att jag är lite konstig.
Serien om Hamilton 11 gånger, alla böckerna.
Den enda bok av honom som jag inte läst men jag hett eftertraktar är "Hamlon", en skiss till en fortsättning om Hamilton. Nu är det ingen bok i vanlig mening utan mer ett häfte och utgiven i bara 1000 exemplar. Faktiskt ett beställningsverk.
I den boken hugger Jan G rejält i sten och det är väl en av få gånger han gjort det.

Det är märkligt vad den mannen förmår sätta sig in i fakta innan han skriver.
Den senaste boken verkar inte vara något undantag även om jag bara läst sådär 100 sidor.
Det är väl inte väl inte värt att jag fortsätter min lovsång det är ganska många som tycker Jan G är arrogant och allmänt otidig och då konstaterar jag att man är dåligt påläst.
Jag anser han vara landets bästa författare.

Nu tycker jag att vi har många goda författare i vårt lilla land och det visar väl inte minst internationella framgångar.
Det finns väl bara en författare som fått oförtjänt framgång och det är Björn Ranelid.
Ett fjantigare språk får man leta länge efter dessutom är karlen inbilsk som få och lättstött som en fjortis.
Fy vad elak jag är, men det är ett av mina varumärken när jag är på det humöret.

Nu får ni klara en själv ett tag men jag återkommer