Fortsättningen

Klockan är snart sju på fredagskvällen när jag börjar skriva och man måste antagligen vara lite tokig för att skriva på en blogg så här dags. Mer normala människor ägnar sig väl åt annat så här dags. Men mitt senaste inlägg om mitt "ögonäventyr" har det näst högsta läsarindexet på bloggen genom tiderna och därför känner jag ett visst tryck att följa upp.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att förmedla min upplevelse.
Det handlar inte bara om synskärpa det handlar också om upplevelse av ljus.
Vad beträffar synskärpan så ser jag nu enskilda tegelstenar på grannhuset, jag ser ansikten på människor jag möter, träden på avstånd har fått grenar. Moln och ljus har fått en annan dimension.

Jag har inte upplevt några problem med att köra bil innan operationen men nu har jag en annan syn på trafiken omkring mig.
Fortfarande har jag problem med starkt ljus och att använda kameran är svårt. Att sitta och redigera bilder i Photoshop är lite "plågsamt". Men i stort är det helt okej.

Kort blev det men allt har en ände utom korven som har två.