Det är en sak jag vill belysa och tydliggöra.
Min Sambo Eva är inte kry för att uttrycka sig mycket milt.
Då ringer det vänner, bekanta och släkt, en del vill bra prata en del vill besöka Eva.
Men min undring är för vems skull?
Vad har hänt, hur mår du, hur är det, hur går det är vanliga frågor.
Självklara frågor som kan grunda sig i omtanke men sällan gör det och är omöjliga att svara på.
Kan jag/vi komma på fredag klockan sex, passar det på lördag klockan tre, är du hemma
söndag vid elva. Hittills inte en enda jävla fråga om, får vi komma och när passar det dig och dina nya rutiner och ditt nya liv.
Vad jag tror och uppfattar det som är "ge mig lite tröst i din svåra situation" och det är
inte lätt men förmodligen nödvändigt att ställa upp på det.
Jag har nu hört lite historier om hur svårt dessa besökare och telefonerare har det med sina egna och anhörigas skitproblem, som om det skulle ge någon tröst för en som är verkligt sjuk.
Att efter en sömnlös natt och en morgon som helt gått åt till att återfå en smula värdighet och grepp om tillvaron behöva svåra på den simpla frågan "hur mår du" kan var för mycket eftersom svaret inte är givet och helt lätt att vara ärlig inför.
Tack alla ni som har en ärlig avsikt och må alla ni andra fundera över ert eget liv och era egna "skitproblem".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar