Har precis kommit från Socialnämndens sammanträde.
Ibland känns uppdraget bara hopplöst. Mitt uppdrag är att vara medborgarnas öra eller förlängda arm i en mycket lagstyrd verksamhet. Tjänstemännen är experterna, därom råder inget tvivel eller tveksamheter. De flesta beslut fattas på sk. delegation dvs tjänstemännen fattar beslut utan att politikerna behöver lägga sig i, dock finns alla delegationsbeslut tillgänglliga på mötena och frågor kan ställas och besluten kan ifrågasättas. Varför undrar du, jo lagstiftaren har bestämt så. Alla beslut inom socialtjänsten griper på ett eller annat in i medborgarens liv och politikerna skall vara medborgarnas garanti för rätt beslut. En ganska svår roll som du förstår.
Många beslut är enkla, en del beslut kräver frågor....
Så här långt hann jag innan J-Å B ringde nu har det gått några dagar och här kommer resten.
Många beslut är enkla, en del kräver frågor till tjänstemännen och i en del fall har den person som står inför ett ingripande i livet begärt att få tala i sin sak (begärt företräde).
Den här personen kan då utveckla sin syn på saken och nämnden kan ställa frågor. De som kommer till nämnden är i regel ganska nervösa, vet inte vad som väntar och är i många fall också oroliga för hur belutet skall se ut, hur det skall påverka deras liv. Det gäller att vara ödmjuk, vänlig och försiktig.
Vid detta senaste möte ställdes nämnden inför en ovanligt svår fråga och det blev långa diskussioner. En tjänsteman fick ge sin syn på saken och förklarar vad som lett fram till beslutsförslaget. Ytterligare diskussioner och frågor.
I detta fall hade då också en person begärt företräde för att lägga fram sina synpunkter.
Efter att ha lyssnat till dessa synpunkter blev det ett långt resonemang i nämnden.
Vi kom fram till att det inte gick att fatta ett förståndigt belut med föreliggande fakta och synpunkter. Beslutet är angeläget att fatta utan större fördröjning. Det är aldrig bra om människor får sväva i okunnighet om besluten en längre tid.
Nämnden begär nu att få träffa en utomstående utredare för att kunna ställa frågor. Vårt önskemål blev också att få träffa ytterligare en person som skulle komma att påverkas av beslutet. Ärendet återremitterades alltså som det heter.
Om möjligt återupptas ärendet på måndag.
Väl hemkommen ringer alltså J-Å B för att diskutera frågan. Under en timme diskuterade vi hit och dit, för och emot, fram och tillbaka. Nåja det blev lite skitsnack också eller rättare sagt lite allmänpolitik, lite pokerspel och en gnutta skvaller.
Igår i Omsorgsnämnden träffade jag en ledamot i Socialnämnden och då kommer frågan om det svåra beslutet upp lite kort.
Nu återstår då att lysna in en gång till vid måndagens möte, ställa rätt frågor och fatta rätt beslut.
Oavsett hur beslutet nu kommer att gå så kommer någon att bli missnöjd och ändå måste ett beslut fattas.
Min enda roll i beslutet är att se till medborgarnas bästa, den person vi skall fatta beslut om måste vara säker på att jag tagit ett beslut för dennes bästa.
Vissa beslut skulle jag gärna slippa om det var möjligt.
Nu kan jag ju trösta mig med att jag är ersättare i nämnden och behöver kanske inte delta i beslutet. Men det är en mycket klen tröst, den dagen jag inte engagerar mig i ett ärende som berör mig är det dags att avsäga mig uppdraget.
Om du hittar några stavfel får du gärna rätta dem så får du också lämna ett bidrag.
Bli för allt i världen inte sjuk eller arbetslös för då då drabbar Alliansens dårskap dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar