Tänk dig följande:
Du blir sjuk i en av våra vanligaste sjukdomar som tyvärr många ställer sig tveksamma till.
Diagnosen är utmattningdepression med svår ångest.
Du blir sjukskriven av en läkare med god insikt i tillståndet. Försäkringskassan godkänner sjukskrivningen.
Efter flera månader trappas sjukskrivningen ner till halvtid och du får försöka arbetsträna 4 timmar per dag.
Du fungerar bra med detta även om du är genomtrött i kropp och själ efter 4 timmar på "jobbet".
Du trivs bra och känner att det går framåt.
Arbetsförmedlingen står som ansvarig för denna arbetsträning eftersom det ingår i alla deras arbetsuppgifter.
Någon vidare kontakt med Af finns visserligen inte, man har mycket att göra på denna arbetsplats.
Man skall bevaka så att alla arbetslösa söker arbete och inte bara går hemma och njuter av A-kassebidraget.
Man skall se efter alla jobbcoacher så att healingprogrammen löper på och handpåläggningen tillför nya resurser till arbetslösa.
Jobblotsarna till våra flyktingar tar så klart sin tid. Vi har i Fridhem några svarta människor som lotsats till att rensa ogräs och klippa häckar. Jag kämpar hårt med att undvika att se på dem som slavar.
Sen är det ju faktiskt en arbetsförmedling också så man förmedlar antagligen massor med jobb också, och det tar säkert sin rundliga tid.
Jag höll på att glömma att man håller kuser i jobbsökeri, Cv-skrivning och annat klurigt som en arbetslös kan behöva.
Ja, så har man då då anvaret för arbetslösa, sjukskrivnas arbetsträning.
Om du då är sjukskriven med nämnda diagnos så är behovet av kontinuitet, förutsägbarhet i tillvaron av största betydelse.
Även små avvikelser och besvikelser kan ha stor betydelse för rehabiliteringen.
Tänk dig då att din av Arbetsförmedlingen beslutade arbetsträning håller på att löpa ut i tid, du måste ha en förlängning eller ett nytt beslut av något slag, hur gör du då.
Du ringer så klart till din handläggare på Arbetsförmedlingen.
Sagt och gjort.
Beskedet blir "jag har bytt arbetsuppgifter, du har numera XX som förmedlare, du får ringa henne".
Klart besked, inget konstigt.
På telefonen. "Jag har semester, du kan tala in ett meddelande på min telefonsvarare så kontaktar jag dig" blir svaret.
Då gör du så. Tala vänligt, och var konkret så löser det sig.
I helvete det gör.
Det tar 35 dagar innan du får ett möte till stånd.
Då får du veta att du är inte sjukskriven längre eftersom din arbetsträning löst ut detta tillstånd. Du skulle ha anmält dig sjuk trots att du inte var frisk när din arbetsträning tog slut för att Arbetsförmedlingens personal hade semester och inte hade satt in någon annan ansvarig.
Och denna information har aldrig förmedlats.
Begriper du?
Så klart inte, för det gör ingen, inte ens Arbetsförmedlingen själv.
Konsekvens.
Ett fritt fall från relativ hälsa och en framtidsförhoppning till rakt ner i källaren igen.
Magont, sömnlöshet, ångest och oro för framtiden.
Troligen också ett inkomstbortfall på 35 dagar för en missad sjukanmälan när du inte var frisk.
Sen har man mage att sitta och beklaga sig för att man inte hinner med sitt arbete och har för mycket att göra. För en person som är sjuk och behöver sin rehabilitering och sin kontinuitet i tillvaron.
Låt mig slå fast, Arbetsförmedlingen sköter inte sitt jobb, saknar kompetens och insikt i rehabilitering. Tar inget ansvar för konsekvenserna av sina misslyckanden och har nog av sig själv och sina så kallade rutiner.
Nu skall jag sova på saken, fundera lite och sedan starta en ny förening.
Jag drev får några år sedan en förening som hette "Skyddsnätet för abetslösa".
800 medlemmar som uträttade en del.
Jordmånen för en ny förening är nu mycket god och jag har bättre resurser idag.
Jag kan lova Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan tuffare tider när jag tänkt klart.
Jag älskar paragrafer och kan läsa inantill utan svårighet.
Mot barrikaderna!
Mitt ljug då?
Jo nu finns det en hel del läsare med borgerlig syn på tillvaron som kommer att hävda att jag ljuger för att jag tror på social demokrati och rättvisa även för de svagaste i samhället.
Och alla ni kan ta er i .........
Är jag arg, ledsen och förbannad?
Nej jag är besviken på det samhälle som jag lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar