Det blev en fantastisk eftermiddag i Rosengården i lördags. Carlshamn Musikförening ordnade en stödgala för den levande musiken i Karlshamn och vad bra det blev, för att inte säga fantastiskt.
Eftersom layouten i detta program hånar mig så lägger jag alla bilder sist med separata bildtexter.
Jag är som kanske känt är revisor i denna förening och har ett hjärta som klappar för föreningens överlevnad.
Föreningen har och har haft stora ambitioner och gjort riktigt stora arrangemang men tyvärr har vädergudarna inte förstått vikten av att sköta sig. Därför har föreningen drabbats av förluster vid flera arrangemang.
Idag kunde inte någon klaga på vädret, ja möjligen på värmen då. +35 i solen och 26 i den lilla skugga som fanns.
Inledande band på scen blev publikmagneten One 58. Starkt och tryggt. Musikaliska rävar som står med tassarna stadigt i scendammet. Musiker som kan varandra utan och innan och har spelglädjen kvar. Basisten kan sina gångar, Roger, den gamla rockräven kan krypa ner i myllan och få rotmusiken att låta personlig. Kjell, hårdrockare även han, förtrollar sin mandolin och hetsar gitarren med stor glädje och kunskap.
Lena då, denna lilla, stora röst som ena minuten ger intryck av whiskymissbruk och nästa sekund imiterar en spinnande kattunge.
Crazy, den gamla låten som många gjort, borde med One58 få plats i Hall of Fame.
Klicka på länken så får du veta med
Kringarrangemangen med korv, dricka och våfflor var helt perfekt i en park som denna. Lite nostalgi, lite primitivt och äkta.
I en fåtölj ”halvt bakom” satt Bengan och föreställde programledare. Lite trötta skämt, lite laidback men kunnigt lotsade han genom programmet. Att han sedan spelade bas under allsången med den äran visar på de resurser som finns i föreningen.
Nu intas scenen av en till formatet liten tjej. Lite charmig orutin, ostajlad och trygg i sin förmåga.
Clara Rudelius, man önskar ibland att många fler kunde ta sitt artisteri med samma självklarhet som du gör.
Det här är jag, det här står jag för, jag gillar det jag gör.
Får jag som gammal farbror, med förflutet i musiken och med musiken som en följeslagare genom hela livet komma med ett råd?
Inte det. Jag gör det ändå, din röst känns tryggare i de lägre tonlägena. Jag upplever att du pressar din röst i de högre tonerna. Men skit i vad jag tycker det är subjektivt, gör vad du känner för och se hur långt det bär.
Sen tyckte jag Bengans koppling till pappa filmarens berömmelse var lite trist, du står för dig själv Clara.
Att sedan pappa satt i publiken och filmade med en ”simpel” kamera och såg mycket nöjd ut var väl mer en stolt pappa än en berömd filmare.
Efter Clara blev det allsång, ja det blev det väl inte om öronen var öppna.
Det var inte inte många i publiken som sjöng med och de enda som verkade ha kul var Bengan och Kjell.
Huvudpersonerna i allsången verkade mest göra sitt jobb.
På scen fanns också ordförande Sven-Olof med diverse upptåg. Han lyckades bl.a. att auktionera bort en keps och fyra fula hattar för en hyfsad peng. Nu bar det sig inte bättre än att jag fick en keps och en hatt i min ägo. Keps har jag aldrig på mig och hatten kan man nog inte gå ut i om det är ljust utan att bli kallad något välförtjänt.
Nu lämnade vi parken med en hel del kvar. Föreningen hade klokt nog sparat ett riktigt dragplåster till slutet. Håkan Windahl en av ortens stora röster måste bara ha gjort succé, allt annat är otänkbart.
Ett helt igenom lysande arrangemang som jag hoppas fick föreningen på fötter.
Söndagen begav jag mig till en tillställning av lite mindre format.
IF-Metall ordnade sin återkommande familjedag.
Här var allting gratis, fisketävling med fina priser, grillad korv, kaffe, ponnyridning, ja allt kunde man prova utan en enda krona på fickan.
Nu blev jag lite småsur för jag fick inte åka häst. Två små ponnyhästar fanns att åka på men jag vägde för mycket påstod man. Nåja hästarna var jättesöta och mådde nog bäst utan mig på ryggen.
Du kanske undrar över uttrycket ”åka på”. Enkelt, det är stor skillnad på att åka häst och att rida, jag har provat att rida och kan meddela att hästen och jag hade lite olika mening om vad jag menade med mina kommandon.
Det finns ett allvar bakom denna familjedag. Allmänheten kan träffa en del lokala politiker och få resonera kring sina frågor.
Jag kunde skåda kommunalrådet Sven-Åke Svensson och Leif Håkansson bland andra. Leif kan allt om våra gator, trafik och det som tillhör samhällsbyggnad
Något hundratal hade sökt sig till parkeringen vid kanten av Mie-ån och jag tror alla var nöjda inte minst för för att de blygråa molnen häll tätt.
 |
| Stilstudie av Kjell Jacobsson i One58 |
 |
| One 58 |
 |
| Clara Rudelius |
 |
| Den här söta hästen ville inte bära på på mig på IF-Metalldagen |
 |
| Synd man inte var med i fisketävlingen ett par sådana hade gjort sig på sängbordet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar