söndag 23 oktober 2011

Islam och demokrati.

Jag har för ett tag sedan skrivit om en bok som heter "Islam och Europa" ISBN 91-46-15464-2 skriven av Ingmar Karlsson. Boken är visserligen från 1994 men högaktuell ur många synpunkter och alls inte omodern.
Boken blir aktuell ur det perspektivet att idag söndag går Tunisien till val och att det också idag tämligen säkert kan fastställas att Gadaffi (det lär finnas runt 40 stavningar) blivit mördad.
Jo jag skriver mördad för om man skall tro huvuddelen av beskrivningarna så är det mord.
Det finns lagar som styr hur en krigsfånge skall behandlas.
Nu har jag inga moraliska invändningar mot mordet och kan till och med begripa handlingen.

Då är frågan blir det demokrati i Tunisien och Libyen?
Vi kanske först måste reda ut lite kring demokratibegreppet.
Demokratins födelse kan vi tro skedde i Grekland men om vi tittar i backspegeln så var det nog inte mycket till demokrati, men hursomhelst med det.
Demoktin bygger på något sätt på att varje medborgare kan påverka de styrande.
I våra direkta val röstar vi på det parti och/eller de människor som vi tror bäst företräder oss och våra intressen.
I andra demokratier röstar medborgaren på de som skall rösta på ledarna (USA exempelvis)

För att vi skall kunna rösta "rätt" krävs då att personen eller partiet har förklarat hur landet skall styras och oftast finns en ideologi bakom personen, en grundinställning om man så vill kalla det.
Det kanske till och med är så att ett antal personer som företräder partiet eller grundinställningen måste vara ganska välkända och tydliga som personer.
Sen är ett absulut krav att de som skall rösta kan läsa och tillgodogöra sig den valrörelse som oftast går före ett val.
I Libyen är skolsystemet ganska väl uppbyggt, i Tunisien är ca 25% av befolkningen över 15 år anafabeter.

I Sverige har vi smålänningar, gotlänningar, skåningar, halläningar och en massa andra "folkslag" men alla förstår varandra både språkligt och kulturellt.
På 1100-talet hade vi stammar och klaner som låg i fejd med varandra utan försoning eller större gemenskap men så är det inte längre.

I Egypten, Libyen, Tunisien, Palestina och nästan alla andra länder i dessa regioner har vi fortfarande stammar och klaner som ligger i fejd med varandra och
i många av dessa länder visar det sig att det styrande partiet kommer från en enda klan eller stam.

Vi hade i vårt land en stor utvandring för inte så många år sedan och mycket av utvandringen byggde på religiöst förtryck.
Konvektikelplakatet som förbjöd annan religion än den vedertagna ersattes först 1868 och kyrkan skildes från staten så sent som 2000.
Idag får vi här i landet tro på vad vi vill utan inblandning av stat eller politik.

Vad förhindrar då demokrati i muslimska stater?
  • Inga demokratiska kunskaper eller traditioner.
  • Otydliga partier utan ideologi.
  •  Länder med obefintlig homogenitet.
  • Bristande lagstiftande församlingar.
  • Klaner och stammar skapar inget land eller gemenskap.
  • Ingen religionsfrihet.
  • Utbildning och läskunnighet.
  • Koranen, det finns inget behov av demokrati eftersom Islam inte har några brister som behöver rättas till. "Den enda lösningen är att återupprätta det gudomliga styrets supremati".
I Tunisien ställer ca 100 partier upp i valet, helt oöverskådligt.
Att mörda en despotisk diktator leder inte till demokrati.
Västerlandets engagemang i kampen för demokrati i arabvärlden har inget med demokrati att göra det handlar om ekonomiska intressen, främst olja och mineraler.

Så in slutsats är det kommer att dröja många år innan vi får demokrati i "arabvärlden"

Källor: Angiven bok, Wikipedia.

Jag återkommer om huruvida Islam tar över Europa och vi får Jihad i Sverige.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar