Vad säger man

Jag kom hem från ett möte i går kväll och möter en av mina vänner i området.
Vi hälsar på varandra och jag frågar hur han har det.

"Det var inte bra att ni slutade med föreningen" säger han då.
"Nä, säger jag, jag vet" Vad säger man till en tolvåring som är besviken?
Jag fortsätter "Men ni har väl lite att pyssla med det finns ju en ungdomsgård"

"Gör det inte" blir svaret.
Jag får förklarat för mig att den tydligen skulle skötas av Hyresgästföreningen den också, precis som det mesta i området men att den är stängd.

Jag försöker med olika frågor få reda på om det inte förekommer några aktiviteter alls i området och min slutsats blir, nej inte en enda. I alla fall inte för en 12-åring.

Jag lovar att fundera på vad jag kan göra och känner mig som en svikare och lögnhals när vi skiljs åt.
För vad kan jag göra?

Antalet barn i området har nog inte varit större sen jag kom hit, barn från världens alla hörn, barn som mer än väl behöver något vettigt att syssla med.
Barn som varsamt borde lotsas in i gemenskap och samarbete. Som borde ha vuxna förebilder och tröstare när så behövs, som borde bjudas in i samhället med en tro på framtiden och vuxenlivet.

Men inte något av detta kunde jag, en svikare och lögnhals erbjuda en tolvåring som en gång trodde på mig.

2009