Alla förberedelser vidtogs med matlagningsvatten, dricksvatten och annat vatten på lager.
En läcka på ett rör i marken var väl inte vad någon önskade sig vid den här årstiden.
Dessutom hade vi då fått en del snö som ingen behövde.
Kvart i åtta hade jag diskat både disken och mig själv i avvaktan på vattenslut.
När jag nu inte kunde vare sig tvätta eller svabba golven så blev det att sätta sig framför datorn för att svara på lite E-post och sedan avnjuta en Canonkurs i bildbehandling via nätet.
Och nu fick min stackars nerv en redig chock!
Nätet ligger nere, igen. För bara några dagar sedan var vi utan uppkoppling i 36 timmar och nu var jag avskuren från världen igen.
Inga Valium hemma fanns det, och på akuten var väl väntetiden som vanligt hela dagen.
Det blev att räkna till tio och ringa Bredbandsbolaget.
"Vi har en störning i ditt område just nu, felet beräknas vara åtgärdat 20.00".
Nu började jag famla efter Landstingets lilla handbok för att finna ett telefonnummer till psykakuten. Men vid närmare eftertanke så hade jag en god bok på gång och dessutom kunde jag gå ner till vattenläckan och se om jag kunde tillföra några glada tillrop eller möjligen förtäckta hot.
Jag tog på mig mina varma byxor och en jacka som orsakat några änders bråda död för att inte frysa ihjäl. Kameran på axeln och ner mot vattenflödet.
En grävmaskin, en stor lastbil, en mindre lastbil och några personbilar var i full aktivitet tillsammans med ett antal vattenläcksexperter som hade pannorna i djupa veck.
Något mera passiv var en vattentank på sådär 6 kubikmeter. Trots passiviteten var den beredd att lämna ifrån sig vatten till varje liten hink eller kanna.
Henrik, vår trygga bovärd träffar jag, och han meddelar att vi slipper vattenavstängning i vårt hus. Då faller fjällen från min ögon och oket från mina axlar och jag inser att mina smått nojjiga åtgärder med vatten har varit till ingen nytta.
Jag klämde av några bilder och begav mig upp i den goa värmen efter en stund.
Väl uppe blev det så klart att kolla nätet men där var det tyst som i kyrkan en måndagmorgon.
Den goda boken, den goda boken i halvt ryggläge.
Vilken tur att jag blev pensionär innan Alliansens nya galenskap om arbete till 75 blev verklighet.
Så plötsligt kommer ljuset åter, himlen öppnar sig och livet återvänder.
Världen kommer till mig i form av en internetuppkoppling.
Min sargade nerv lugnar ner sig och tron på det goda kommer till mig i ett förklarat ljus.
Fan vet om man inte blir lite religiös i detta ögonblick.
Frånsett Alliansen tror jag åter på varje människas vilja att göra sitt bästa, att vara människorna till behag och ta sitt ansvar för sin nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar