En betraktelse inför julen

Ni som följer min blogg har förstått att min tro på en allsmäktig gud är förlorad om den nu någonsin funnits. Min tro på naturen och dess under blir däremot starkare för varje år jag lägger till mitt liv. Min tro på människorna har fått och får sina törnar men att de flesta människor vill gott och gör gott är min övertygelse. Jag har väl aldrig varit någon julfantast i vuxen ålder men visst finns det en värdefull tradition i julen som är värd att vårda och föra vidare till kommande generationer.

När jag veckorna innan jul tittar i brevlådan och läser mina mail kan jag få intrycket av att det mest handlar om att spendera den lilla pensionen på julklappar, mat och säsongsrelaterade växter. Och detta måste var och få bestämma över själv, jag har inga större synpunkter hur du eller andra lägger upp julen, det vore förmätet av mig.
Julen är också samvetsgåvornas tid. Vi skall kollektivt samla in pengar till de behövande runt om i världen. Djuren måste också få gåvor för sin överlevnad. Eller rättare sagt måste de som skall rädda djuren få bidrag av oss. Själv har jag sedan några år tillbaka köpt getter till fattiga människor i Afrika.

I år ser det mycket annorlunda ut och jag har tänkt en del. Nu ägnar jag mig ganska mycket åt tankeverksamhet i normala fall, men nu har tankarna formats av det som hänt de senaste veckorna. Det började med att min Sambo sedan 20 år, drabbades av sjukdom på ett sätt som vi aldrig kunnats föreställa oss. Samma vecka åkte min åldriga moder till akuten i Karlshamn efter ett olyckligt fall. Min ännu äldre Far fick en stroke och vistas idag på ett rehabiliteringshem.
På en vecka blev alltså 3 av mina närmaste utsatta för plötslig och oväntad ohälsa och det fick mina tankar att gå i lite annorlunda banor.

Nu kommer då en knäckfråga. Har jag blivit egoistisk av dessa händelser när jag ser på givandet ur ett delvis nytt perspektiv?
Jag vet genom min politiska verksamhet att det finns barn som inte får vare sig julklappar eller någon särskild julmat på grund av familjens fattigdom. Jag vet att det finns människor som inte har ett, vad vi menar, hem. Jag vet att många, förträdesvis äldre, sitter ensamma under julen. Jag vet också att det finns många som saknar en roll och en betydelse i vårt samhälle.

Jag skulle gärna se att att alla vi vårt avlånga land ser lite till våra närmaste och vårt närområdes behov. Det är utmärkt att köpa en get och att förhindra utrotningen av Elefanter, Noshörningar, Valar, Gorillor och alla andra utsatta djur. Det är omtänksamt att tänka på Världens Barn, Läkare utan gränser och andra organisationer. Men har du tänkt på dina närmaste.
Krasst uttryckt så vet du inte om du vaknar på morgonen, Julafton eller om dina närmaste gör det. Vet du hur många barn i din närmaste omgivning som saknar allt det goda du har under granen eller på bordet under Julen?

Min tanke är inte att ge dig dålig samvete eller att förringa dina val men en liten slant till ett äldreboende kunde ge lite trevlig underhållning för kommunens åldringar som alternativ till de religiösa sångerna och predikningarna. En liten peng till de lokala föreningar som erbjuder ett mål mat och en stund under tak för våra mest utsatta medborgare skulle betyda mycket för de som bor i samma kommun som du. Ett engagemang som ger en ensam äldre person en stund av ditt liv och din vardag kan vara skillnaden mellan ensamhet och en "guldstund".
Erbjud ett barn som du vet har det tufft och fattigt en tur till Keativum, Skansen, biografen eller något annat trevligt och du kommer att få se vad verklig glädje i din närhet innebär.

Nu kommer det inte att gå någon personlig nöd på vare sig mig själv eller någon av mina närmaste. Vi har alla både Skinka och syltor stående på parad. Prinskorvarna och Revbenen liksom den röda och bruna  kålen finns här. Min bästa julklapp någonsin består av Sambo hemma i vårt hem, även om hon inte är som i sin glans dagar. Vi har Hyacinter på plats och Justjärnan "glimmar" röd och grann. Granen lyser med sin frånvaro men det har blivit lite tradition sedan några år.
Om det vill sig väl sätter jag mig imorgon, Julafton, vid orgeln och spelar lite stapplande de traditionella religiösa julmelodierna. Gläns över sjö och strand, Stilla natt och kanske någon till, vackra traditionella kompositioner kan ha en betydelse utöver det religiösa.

Nu skall jag avsluta detta, vad du kan tycka pekoral, med att tacka alla er som lämnat stöd och omtanke till mig och Eva. Utan er hade jag antagligen drunknat i tårar och självömkan och inte orkat att visa den styrka som jag behöver visa Eva.
Må din Gud vara med dig oavsett vad han kallas, ta hand om dina nära och kära och ha en God Jul på ditt sätt.

Låt mig få tända ett ljus för alla er mina vänner.