Ett snällt höstliv

Sitter i stugan i Sommarstaden med ett öga på hemmets övervakningskamera och katterna och ett på det som händer i naturen. Men sneglar samtidigt på datorn och världen utanför.
På himlen syns de unga Svalorna i flockar, de som inte vågar språnget över Östersjön. De vuxna och de unga modiga har redan börjat sin resa mot Afrika. Tyvärr kommer många av dessa sista att förlora livet på grund av bristande mod och felaktiga vindar, men så hård är naturen och det gör mig lite ledsen till sinnes.

De sista oönskade äpplena faller med sorgsna dunsar till marken och blir till mat för kaniner, fåglar och diverse småkryp. Med andra ord så går naturen vidare på ett sätt som vi vare sig förstår fullt ut eller skall lägga oss i.
På himlen finns också stora svarta moln och en alldeles blå vacker himmel, att vi finns i en brytningstid är ställt över allt tvivel. Men temperaturen utomhus ligger runt tjugostrecket så än finns det lite sommarkänsla kvar. Inomhus är det tjugotre grader men det lär falla under natten.

Du kanske undrar lite över vad jag försöker förmedla och varför jag beskriver denna ögonblicksbild och dessa reflektioner. Det är rätt enkelt om du tänker efter. Den arabiska våren förbyttes i samma gamla vansinne i mellersta östern, vår hemmapolitik är en fullständig katastrof som styrs av den  nya liberalismen. Vårt land ligger snart främst vad gäller våldtäkter och grova brott. Media sätter större värde på populism och lögner än rapportering av verkligheten och människor i allmänhet sköter sig själv och skiter i andra.

Men mitt i allt detta finns det värden och upplevelser som står över detta.
Att se det lilla, att uppleva naturen och att läsa om en förtvivlad människa som förlorats sin hund, en livskamrat och en trogen vän ger mig trots all skit i medias rapportering en tro på att vi människor har en vardag och en tro på livet, naturen och framtiden som tyvärr inte finns i samklang med vare sig media eller politiken.
Vi har alla vårt sätt att hantera vardagen och Sommarstaden är för mig ett vattenhål och en lisa för min gamla svarta själ.

Jag funderar ganska ofta över mina val och vad jag tar ställning till, min syn på händelser i världen följer mig och vad jag prioriterar är viktigt. Och jag kommer alltid till samma slutsats
"du må jaga ut naturen med hötjuga men den kommer alltid tillbaka" enligt en gammal grek.
Men det var innan deras ekonomiska kollaps så det gäller kanske inte längre.