Vad händer i mitt rara fosterland?

Frågan är högst berättigad av många goda skäl.
Idag tog regeringen beslutet att vi skall välkomna flyktingar med tältläger. Under september sökte 73079 personer asyl i landet och just nu är 108557 inskriva i asylsystemet.
Hur många som får belvijat sin ansökan vet man inte idag men det går att anta att asylsökande från Albanien, Kosovo, Serbien och ev. Irak får avslag och då kan vi räkna bort knappt 10000 återstår alltså ca 60000. Inflödet av asylsökande visar idag ingen avmattning utan kan förväntas bestå ett tag framåt. Vår statsminister säger idag att det krävs "både humanism och handfasthet" och jag säger då, vad pratar han om. Humanism vet han uppenbarligen inte vad det är och handfasthet är inte precis hans varumärke.
Stefan Löfven gör just nu vårt land och flyktingarna en stor otjänst. 
De som idag söker sig till Sverige kan ha två skäl, antingen flyr man från ett land där man är hotad till liv och hälsa eller så kommer man hit för att skaffa sig ett bättre liv ur ekonomisk synpunkt. De förra har asylskäl och skall då få asyl. De senare saknar asylskäl och skall då återvända till hemlandet. Redan här finns ett problem. Många av de som får avslag på sin asylansökan väljer att stanna kvar. Hur många de senare är finns så klart ingen siffra på men uppskattningar som är gjorda pekar på mellan 20 och 50 tusen. Nu skulle jag kunna påstå att mörkertalet är stort men jag är allergisk mot mörkertal så jag avstår.

Nå, tillbaka till humanism och framtid för de flyktingar som söker sig hit.
Jag läser så gott som dagligen att de flyktingar som kommer hit är välutbildade människor som vi så väl behöver i vårt samhälle. Senast idag fanns en artikel i Kvällsposten av Lars Klint där han påstår att 1/3 del av de som kommer hit är högskoleutbildade, 1/3 del gymnasieutbildade och 1/3 del har lägre utbildning.
Sanningen ser lite annorlunda ut.
I juni såg det ut så här och det är den senast statistiken.
23% har en gymnasieutbildning kortare än 3 år.
21 % har gymnasieutbildning på 3 år.
15 % har en eftergymnasial utbildning kortare än 3 år
1,3 % har forskarutbildning
Källa SCB  och Af
Inskrivna i Etableringsuppdraget som hade adekvat läkarutbildning och sökt legitimation var i maj 2015 41 personer som kom utanför EU, och lägg märke till att utanför EU innebär USA, Kina m.fl.

Om vi tittar på sysselsättningsgraden hos utrikes födda så var siffran för 2014 efter etableringstidens utgång 6% sysselsatta utan stöd. Om vi istället ser över tid så var sysselsättningen bland utrikes födda 2014 52% och har varit så i många år . 
Källa SCB
Så trots retoriken om högutbildade och behövda människor talar statistiken ett helt annat språk.

Jag kommer inte ifrån tanken att vi tar emot asylsökande flyktingar som vi inte erbjuder annat än livslång bidragsförsörjning, undermåliga bostäder och en tillvaro utan egentlig framtid.

Ett ofta brukat argument är att "invandringen" lönar sig på sikt.
De stora flyktingmottagarna  Malmö, och stockholmsförorterna går med enorma underskott och måste förlita sig på bidrag från staten. Min enkla fråga är då, när inträffar på sikt. Dessa orter har varit konkursmässiga i många år.

Att flyktingmottagandet innebär en påfrestning för samhället är väl ingen nyhet. Just nu går många kommuner på knä inte minst på grund av ensamkommande flyktingbarn. Den gruppen kväver sin särskilda omsorg. Även här ger samhället nu efter och skall inrätta vad man kallar stödboende. Det gamla kravet på familjehem och HVB-hem överger man av det enkla skälet att man inte klarar av att upprätthålla ett bra mottagande. 
Humanitet?
SKL har aviserat skattehöjningen i kommunerna för att klara vård, skola och omsorg.
Migrationsverkets budget för innevarande år är 17 miljarder och beräknar sina kostnader fram till 2019 till 157 miljarder och de siffrorna är föråldrade idag.

Min sorgliga slutsats är att vi behöver inga flyktingar för att rädda vårt land från undergång, om så vore fallet hade vi tagit tillvara de resurser flyktingarna förmodas innebära. Min sorgliga slutsats är att humanitet är ett urholkat begrepp. Min sorgliga slutsats att de flesta nöjer sig  med dagstidningarnas sorgliga uppgifter och struntar i sanningarna som finns runt hörnet. Min sorgliga slutsats är vi precis som regeringen säger, just nu befinner oss i en humanitär katastrof, men katastrofen finns här och just nu.