LIte hit lite dit, lite hursomhelst.

Jag tror det var nationalidolen Edvard Persson som sjöng så och det är så klart inte så många som minns honom idag. Som skåning så vårdar jag hans minne utan konstnärliga hänsyn
och "Klockorna i gamla stan" och "Lite grann från ovan håller än idag.

Ett konstigt sätt att börja en blogg som inte har vare sig med Edvard, Skåne eller Gamla stan att göra. Men nu är en gång för alla sånt som dyker upp i huvudet på en gräsrotspolitiker.
Utvikningar är min styrka, eller rättare, svaghet. Nu försöker jag komma till saken.

I lilla kolonistugan i Sommarstaden hela helgen. Arbetet att börja med blev att lägga om de plattor som skulle blivit en grillplats.
Nu kom det en mullvad emellan och pla´ttorna påminde mest om hela havet stormar.
Med ryggen mot plattorna har det söta lilla odjuret skapat en labyrint i jorden. Att gå från punkt A till B ligger inte för en liten blind grävmaskin. Kan man sätta GPS på en sån här? Vart skulle han, vad sökte han efter?




Nåja allt är inte elände. Plommonträdet bär blommor för första gången, päronträdet har fler blommor än någonsin. Kanske får jag äntligen frukt att tala om på 60-års presenten. Äppelträden bar dåligt förra året men har nu massor av knoppar.

Vinet som varje år ger massor av råvara för vintillverkning ser ut att komma sig bra trots frostnätter och torka.
Vi behöver regn, nej fel, vi behöver inte regn men naturen behöver regn. Jag föreslår regn på natten och sol på dagen och gissar på regn om helgerna och sol på alla arbetsdagar fram till midsommar.

Får jag presentera Gyllenkroks Astrakan i all sin prydno. Mycket lite frukt förra året men sköter sig humlorna i år ser det bra ut. Äppelmos och äppelvin är två nödvändiga godsaker om hösten. Kan man sen få knapra (?) på ett äpple så saften rinner längs hakan så mår man mer än bra




Väl åter på Fridhem så bar det ner till moderns uppsagda lägenhet för att ta tillvara det som kan tas tillvara. Lite krukväxter, lite småplock som minne och en stor sorg vräker över mig.
Ett männskoliv samlat på en liten yta. Vårdat, älskat och bevarat under många år, idag till intet värde för någon.
Det ekonomiska värdet uppgår till vad som idag betraktas som en struntsumma men det nostalgiska personliga värdet är ovärderligt.
Bilder från fem generationer saknar idag värde. Porslin som saknar rätt stämpel i botten men som på sin tid krävde uppoffringar kan man idag kasta boll på i ett porslinskrossningsnöje.
Kopparkittlar och grytor som kostade två eller tre skjortor för 30 år sedan är i stort värdelösa.

Nu skall jag inte trötta ut dig med åldrigt svammel som är svårt att ta till sig. Men jag mår fysiskt och psykiskt illa av det jag tvingas att genomföra.

Nu ligger en hel orörd vecka framför mig med alla dess möjligheter.
Måndag är intecknad för anhörigträff på Ekegården, men för övrigt inträffar inget förutbestämt förrän lördag då det blir Köbenhavn o noen have at besöge. Flåt "danskan".

Ni som följer mig på Facebook kan se att jag på nytt hamnat i en religiös diskussion. Fanatism och brist på logik är irriterande.
Stavningen då, jodå mitt tangentbord lär sig aldrig att förstå.

PS. Radbrytningen kan jag inte göra ett skit åt den blir som Google tycker den skall bli.
2700 läsare, keep up the god work som Timon sa. Du vet väl att bilder i bloggen går att klicka på för att få större?
DS