Revision.

Karlshamns kommuns lekmannarevisorer gav revisionsfirman PWC i uppdrag att granska äldreomsorgen med fokus på "det sociala innehållet i verksamheten".
Översatt till vanligt språk ville revisorerna veta hur vardagen ser ut för de som bor på "särskilda boenden" som översatt betyder de som har ansökt och fått beviljat att bo på ett av kommunen anordnat boende för de som inte längre klarar att bo i en vanlig lägenhet eller eget hus.
Det är ett fantastiskt rikt språk när man hamnar i den sociala byråkratin.
Vårdtagare....vad betyder det då?
Säbo....vad betyder det då.
Särskilda behov....God vård....Socialt innehåll......Trygghet.....Bibehållet oberoende....Aktiviteter....Brukare.....Värdigt liv.................
Detta är bara en bråkdel av alla de ord som finns i maktens språkbruk.

Nå vad är då ett socialt innehåll i verksamheten, alltså vad betyder det att ge en gammal människa som inte längre klarar att bo själv ett fullgott liv.
Nä, stopp, kan en människa som inte klarar av ett "vanligt" boende få ett fullgott liv.
Mitt enkla svar är, nej, det är inte möjligt fullt ut.
Men motfrågan blir då, kan vi inom omsorgen erbjuda ett meningsfullt liv och den frågan kan vridas och vändas på.

Varje boende/vårdtagare skall ha en vårdplan som upprättas i anslutning till inflyttningen. Denna skall sedan revideras allteftersom behov uppstår. Vårdplanen upprättas av personalen tillsammans med den nyinflyttade och också någon anhörig om det finns någon sådan. Tyvärr är det så att vårdplanen ofta inriktas på medicinska behov och det nödvändiga för att uppehålla livet. Men jag vet av erfarenhet att det också talas om intressen och vad man kan ha för hobby eller liknande. 
Men möjligheten att kommunicera med den nyinflyttade kan vara begränsad av många skäl. En ledsnad över att behöva flytta från det vanliga, älskade boendet kan lägga sordin på samtalet. En lätt demens kan göra det svårt i samtalet. Eller helt enkelt en stress som kommer av allt det nya och ovana.

Nu har dock Socialtjänstlagen bestämt att den boende skall

• Kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag.
• Kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende.
• Bemötas med respekt och
• Ha tillgång till god vård och omsorg

Inget av detta har jag vare sig invändningar mot eller svårt att förstå, men det  stöter på problem i genomförandet. Redan orden "bibehållet oberoende" ställer till stora bekymmer. Det är ofrånkomligt att inte bli beroende när man tvingas inordna sig i vissa rutiner och ett nytt liv.
Det boende jag har haft mest insyn i ansträngde sig för att servera frukost efter önskemål men att servera middag efter önskemål är svårare av den anledningen att mat som måste serveras varm förlorar näringsinnehåll vid längre varmhållning. Även smak och konsistens förändras.

Nu förklarar den nationella värdegrunden att en boende har rätt att "känna välbefinnande" och omsorgen skall innefatta "individanpassning".
Inte heller här har jag några invändningar men genomförandet är inte oproblematiskt.
Vad betyder det att känna välbefinnande, och hur långtgående är individanpassning.
Hur kan man anpassa ett boende och personalens agerande till en depression, till en begynnande demens och till ett missnöje med att behöva lämna sin kära lägenhet.

Nu föreskriver revisionsrapporten att det sociala innehållet måste förbättras och inte heller det har jag någon invändning mot. Men, att säga "tulipanaros" är lätt men att skapa en är så här långt omöjligt.
Rapporten föreslår att "frivilliga insatser" skall tas i bruk, men där är jag lite tvehågsen
Vilka frivilliga insatser avser man i rapporten? 
Kyrkan och de frireligiösa samfunden står för mycket av det frivilliga och där blir det i sinom tid problem. Det finns många som inte är religiösa och de olika religionerna får snart genomslag även i boenden för äldre. 
Hans förslag om frivillighetsinsatser grundar sig antagligen i vetskapen om kommunernas svårigheter att möta upp alla nya krav är av rent ekonomiska skäl. 

Den gode revisorn föreslår också en "äldrepedagog" och jag visste i min okunnighet inte att sådana finns. Nu är det lite trista med pedagoger att det finns tiotals inriktningar, de är lite som psykologer. Inget ont om vare sig pedagoger eller psykologer men särskilt ense är de inte.

När nu socialstyrelsen på regeringens nya direktiv kommer med nya råd och föreskrifter så vore det inte så dumt om man skickade med en slant. Vågar vi be om 10 miljoner bara för de senast tre direktiven? Nähä, trodde inte det heller.